Morgontidig kustrodderska...
den 25 juni 2006, 0 kommentarer
Louise Rosenquist, kustrodderskan som jag skrev om för ett tag sedan, rastade ett par dagar i Haverdal i södra Halland efter att ha fått båten vattenfylld i dåligt väder vid två tillfällen - andra gången så rejält att hon larmade sjöräddningen.
Det skedde vid Busörsrevet mellan Steninge och Haverdal - ett lömskt rev som i likhet med Nidingen, Falsterbonäset, Sandhammaren, Utö m fl har lurat många skepp på grund. Men till skillnad från de övriga tar Busören fortfarande sin tribut - numera i form av aningslösa nöjesseglare som får för sig att gena genom revet med någon stor motor- eller segelbåt. Förr hände det att kustbönderna vid dåligt väder tände falska fyrar för att lura sjöfarande i fördärvet. Sedan slog man ihjäl besättningen och plundrade vraket - ett välkommet tillskott i den magra utkomsten som fiskarbönder och stenhuggare. Numera har ortsbefolkningens uppförandet förbättrats radikalt och det händer bara då och då att motorinstallationer, radar, radioutrustning, metallbeslag och liknande försvinner i skydd av mörkret innan försäkringsbolagets skadereglerare hinner dit.
Sålunda var Louise enligt lokaltidningen mycket nöjd med mottagandet och gästfriheten nere i hamnen och stannade en dag extra för att torka utrustning och hämta sig från äventyret. Tidigt på midsommardagens morgon gav hon sig iväg igen söderut - tyvärr lite väl tidigt för mig med tanke på midsommaraftonens härliga sillamiddag. När jag strax innan åtta på lördagsmorgonen promenerade ner till hamnen för att fotodokumentera avresan fick jag se den lilla roddbåten en bit utanför piren: därav det suddiga telefotot (den lilla vita pricken mitt i bilden är Louises roddbåt - det var så långt tre gånger optiskt zoom plus lite photoshopperi räckte).
Nedre bilden föreställer den norra delen av Busörsrevet i kvällsol. Tre fiskarstugor ligger vid landfästet. Revet sträcker sig sedan (till vänster i bilden) ett par kilometer söderut från udden mellan Haverdal och Steninge - ett par hundra meter som ett synligt rev, sedan 800 meter till synes öppet hav, men med stenbumlingar som en gärdsgård strax under ytan, sedan ett litet synligt rev (från och till viloplats för en liten grupp knubbsäl) därefter ett öppet parti igen, för att längst söderut återkomma som ett grundflak med sand och grus - utmärkt med ett sydmärke.
För djupgående båtar är det en lömsk fälla, dock så väl utmärkt så att det egentligen inte finns någon ursäkt att gå på (det senaste haveriet jag var vittne till var en dansk 40-fots motorbåt, inköpt i Göteborg och hemseglad (det var i alla fall tanken) med hjälp av ett urrivet kartblad ur gula sidorna). För kajaker är det ett trivsamt rev att snirkla runt i och med härlig surf i frisk västlig vind.
